Ett fjäll är väl vackrast på vykort? sa jag men du skakade på huvudet och mötte min blick. Vad ska vi dit upp och göra? Här har vi det bra! Då log du mot mig, tog din packning och gick. Det var då. Men när jag drömde om nätterna ditt porträtt såg jag, du min klippklättrerska så här står jag med stegjärn och spett idag dit du går går jag, du min klippklättrerska. Och jag svor på att täppa till din skrattande mun så jag satte iväg som en uppretad get men så råkade jag titta ner en sekund och sen höll jag i dig och blundade och grät. Å, så skrapad, så rädd och så svett jag var och så hett det var, du min klippklättrerska! Blev jag trött blev du surare än ättika men jag hängde mig kvar hos min klippklättrerska. Vill du vara min vila, mitt vindskydd, min vän? Vill du binda dig till mig med starkare rep? Vill du sluta att tjata om klättringen! Vill du följa mig ner, vill du följa mig hem? Å, var är min ro och mitt fett idag? Ett skelett är jag, du min klippklättrerska! Sluta flina och ge hit cigarretterna! Det är dig jag vill ha, du min klippklättrerska. Det räcker! Det räcker! Jag har gjort vad jag kan! Jamen se på mig nu! Jag släpar mig fram! Och jag kryper på knäna för att ta din hand och då ler du mot mig och tar mig i famn. A så ömsint du var och så lätt du var och så rätt du var, du min klippklättrerska! du kan räkna med mig ibland klättrarna det är dig jag vill ha, du min klippklättrerska!
© Ola & Carsten Palmær. Översättning, 1986
© Dan Fägerquist. Sång, 2005
© Staffan Gerdmar + Per Lundahl. Sång, 2009

The book "Vladimir Vysotskij. Vargjakten" can be ordered from kontakt@karnevalforlag.se