Ett fjäll är väl vackrast på vykort? sa jag
men du skakade på huvudet och mötte min blick.
Vad ska vi dit upp och göra? Här har vi det bra!
Då log du mot mig, tog din packning och gick.

Det var då. Men när jag drömde om nätterna
ditt porträtt såg jag, du min klippklättrerska
så här står jag med stegjärn och spett idag
dit du går går jag, du min klippklättrerska.

Och jag svor på att täppa till din skrattande mun
så jag satte iväg som en uppretad get
men så råkade jag titta ner en sekund
och sen höll jag i dig och blundade och grät.

Å, så skrapad, så rädd och så svett jag var
och så hett det var, du min klippklättrerska!
Blev jag trött blev du surare än ättika
men jag hängde mig kvar hos min klippklättrerska.

Vill du vara min vila, mitt vindskydd, min vän?
Vill du binda dig till mig med starkare rep?
Vill du sluta att tjata om klättringen!
Vill du följa mig ner, vill du följa mig hem?

Å, var är min ro och mitt fett idag?
Ett skelett är jag, du min klippklättrerska!
Sluta flina och ge hit cigarretterna!
Det är dig jag vill ha, du min klippklättrerska.

Det räcker! Det räcker! Jag har gjort vad jag kan!
Jamen se på mig nu! Jag släpar mig fram!
Och jag kryper på knäna för att ta din hand
och då ler du mot mig och tar mig i famn.

A så ömsint du var och så lätt du var
och så rätt du var, du min klippklättrerska!
du kan räkna med mig ibland klättrarna
det är dig jag vill ha, du min klippklättrerska!