Du sover i granarnas dunkel i kväll.
Du vaknar när skatorna skriar.
Du bor i en snårig, förtrollad skog
och går aldrig ut i det fria.

Låt häggarna vaja som linne i vind
och syrenerna regna i dungen.
Den är vacker, din skog. Men jag rövar dig bort
till ett slott där skalmejorna sjunger.

Din värld är en häxa på tusen år,
det är din värld, och den är du trogen
och du tror att ett vackrare land inte finns
än den dunkla, förtrollade skogen.

Låt vara att himlen är mulen och mörk
och grälar med månen om natten.
Den är blåsig, min värld. Men jag rövar dig bort
till ett vindsrum med fönster mot vattnet.

Säg en dag, säg en tid då du följer mig bort
viska tyst, jag ska ändå förstå dig
och jag bär dig på händerna långt härifrån
dit där häxorna inte kan nå dig.

Och jag stjäl vad du vill om du vill att jag stjäl
och jag ska aldrig ångra det brottet.
Och lev lycklig med mig i en koja i natt
om vi inte får husrum på slottet.