Jag kan inte med slutgiltiga öden, därför sjunger jag inte om det. Jag kan inte med sjukdom och vinter och påtvingad nykterhet. Jag kan inte med kalla cynismer, jag tror inte på troskyldighet. Jag kan inte med att främlingar läser mina brev över axeln på mig. Jag kan inte med halvkvädna visor, telefonsamtal som plötsligt bryts av, jag tål inte att bli struken mothårs eller ljudet av järn emot glas. Jag kan inte med tvivel och nålstick, jag kan inte med skvaller och hån. Jag vill inte bli skjuten i ryggen, ska det skjutas, så skjut framifrån! Jag kan inte med självgod mättnad eller smicker med hatet gömt. Jag blir arg när lögnarna klättrar Och när ordet "heder" är glömt. När jag ser ett par brutna vingar tycker jag inte synd om dom. Jag kan varken med makt eller vanmakt Men Den Korsfäste tycker jag om. Jag tål inte att oskyldiga blir slagna. Jag kan inte med mig själv när jag är feg. Jag tål inte att man spottar på mig eller gräver omkring i min själ. Jag kan inte med maneger och arenor där miljoner betalar entré. Låt allt ändras och ändras i grunden! Nej, jag finner mig aldrig i det!
© Ola & Carsten Palmær. Översättning, 2007
© "Visans Vänner". Sång, 2015
© Jonna Sundberg. Sång, 2016

The book "Vladimir Vysotskij. Vargjakten" can be ordered from kontakt@karnevalforlag.se