Generalen med den korta halsen är sej lik i varje land och tid: bröstet räcker nästan upp till hakan, nacken slutar där hans rygg tar vid. På en kort och oansenlig nacke sitter generalens huvud bäst - på det viset är han svår att strypa eller dras i lasso bak en häst. Och han tänjer ut sin korta nacke, sträcker sej och ställer sej på tå: den som vill se längre måste högre - över andra huvudens nivå. Aven om du sett det fjärran ljuset, svarta häst, finns ingen räddning alls: vacklande och farlig är din ställning orn du går omkring med blottad hals. Vilken tarvlig avundsman som helst kan räkna alla kotor som den har. Vi får se - men inte är det framsynt av dej att gå kring med halsen bar. Och han tänjer ut sin korta nacke, sträcker sej och ställer sej på tå: den som vill se längre måste högre - över andra huvudens nivå. Sjunker du ihop så är det slutet - ja, då är du redan klar för slakt. Och förresten trampar generaler på vår jord med fasta steg, i takt. Asiaterna vet allt om fällor. Ingen halvgud är väl så naiv att han vänder ryggen till när någon kommer smygande med dragen kniv. Och han tänjer ut sin korta nacke, sträcker sej och ställer sej på tå: den som vill se längre måste högre - över andra huvudens nivå. Har du inte nerverna i betsel, har du tappat all din själskontroll, sätter någon plötsligt krokben för dej och ditt huvud rullar som en boll. Visserligen kan du sorgset gömma skallen mellan axlarna. Men stopp! Inte anstår sådant generaler. Deras skallar, dom ska sticka opp. Och han tänjer ut sin korta nacke, sträcker sej och ställer sej på tå: den som vill se längre måste högre - över andra huvudens nivå. Denna liknelse om Orienten är egentligen en aksakals. Till och med en liknelse är grym där, tänkte jag och mätte upp min hals.
© Hans Björkegren. Översättning, 1991