till Bulat Okudzjava
Bräckliga Sanningen hade en underbar klänning. Pyntad hon var för en halvfnoskig, glömd invalid. Elaka Lögnen, hon lockade henne till sängen: "Stanna hos mej över natten och sov här bredvid." Lättrogen somnade Sanningen in hos den fräcka, rörande tacksam hon log som av himmelens fröjd. Elaka Lögnen vek undan det värmande täcket, granskade Sanningen noga - och kände sej nöjd. Och hon steg upp och hon dolde sitt bulldoggsansikte: "Asch, tjej som tjej! Och jag struntar väl i vem hon är!" Sanningen skiljer sej inte från Lögnen och dikten. När man klär av dom så är dom ju lika som bär. Ur hennes hårfläta löste hon gyllene banden, tog hennes klänning och såg vad hon hade för mått, stal hennes klocka och pengar och annat som fanns där, spottade, sa något fult och försvann som ett skott. Sanningen märkte för sent vad som hade försvunnit och av förvirring förvreds hennes sakliga blick - för under natten som gått var det någon som hunnit svärta vår Sanning som somnat så ren och så chic. Sanningen skrattade när hon blev stenad av folket: "Allting är fel. Det är Lögnen som stulit min dräkt..." Två stycken fnoskiga krymplingar skrev protokollet, kastade glåpord till henne och flinade fräckt, kallade henne för asgam och annat och värre, bussade hunden på henne och hånade rått... "Här i vår stad har du inget att skaffa, din käring, utvisas ska du - och det innan dygnet har gått!" Och protokollet, det mynnade ut i tirader (Sanningen blev ju beskylld för vad andra begått) om att en fuling, som kallades Sanningen, hade rumlat och vaknat helt avklädd - det var hennes brott. Sanningen grät och besvor både mänskor och himmel, irrade länge omkring och var fattig och sjuk. - Smutsiga Lögnen, hon stal sig en renrasig skimmel och red i väg under hovsmatter som ett gehu.         Visst finns en Sanningens riddare än, och han strider, men i hans tal verkar Sanningen naggad och frätt: "Renaste Sanningen kommer att segra omsider, om den beter sej som uppenbar Lögn får den rätt!" Ofta när du har hällt upp ett par supar per broder saknar du bostad och säng till att vila din kropp. Sanningen är att du säkert blir rånad, min broder. Passa dej! - Lögnen kan sno dina jeans. Så se opp! Passa dej! - Lögnen tar klockan och sticker. Se opp! Passa dej! - Lögnen tar hästen och rymmer. Se opp!
© Hans Björkegren. Översättning, 1991