Tillägnas V.Zolotuchin och B.Mozjajev
Där var hejdundrande kalas,
med blankpolerade gäster.
Grannfrun viftar på svansen gla
klättrar ner i källarn.
En nyckel skar in i ett lås.
Det blir gästabudskäk gunås!
Ugnen spraka med trivsam flås.
Man drog till spjället.

Men jag råkar ut och är i ständig knipa.
Än var det dåligt år i trädgårn, korna dog.
Än osa det så svårt och börja pipa.
Än blåste det på kinden, när det drog.

Grannen har kålsoppa och kött.
Över hela byn knastrar brosken så sprött.
Dottern är av finnar beströdd -
alltså giftasmogen!
Allt är för brudsyn förberett. 
Hundra rubler går åt per assiett.
Och fästmannen - en spinkig sprätt
hoppa och log han.

Hemma hos mig hör man bandhundar gasta
galna mitt i natten, skall och tjut.
Ja de vandrar omkring på sina ömma tassar.
Det dånar av tramp i mitt tomma hus.

Oj, hos grannen dricker man snabbt!
Vem skulle inte om man haft?
Och sjunga går utmärkt till snaps
om en dyrbar festnatt.
Men här går frun med unge i buk.
De svultna gässen känner sug.
Värre är - hela saken är sjuk.
Allt förpestat.

På mig flyger bromsar i följd på följd.
Jag föser dem si och så - de kom ändå.
På ett olämpligt ställe har jag en böld,
kan varken plöja, sitta och stå.

Grannen skickar sin yngste pojk.
För de är ett frikostigt folk. -
Det blir blankt nej från denna holk!
Han tog det från början.
Han räckte fram en halvbutelj.
Nja, det förstås - han är ju snäll!
Jag gick dit för att ha mig en kväll -
men var kvar i sörjan.

Och mitt i pokuleringen vid bordet
viskade jag i fästmansörat tätt.
Han blåste bort som en snövind i Norden
från fästmön som satt på vinden och grät.

"Folket är jag", skrek vår granne stolt.
"Jag har lytt vår lag, sen jag gick i kolt.
Ingen fick sprit som inte åt."
Men supen tog han.
Genast spratt alla gäster till.
Bara pojken satt lugn och still:
"Far, nog var det arbeta väl",
sa och log pojkfan.

Med en solkig trerubelsedel satt jag
och famna min slitna dragharmonika
i hopp att förjaga mitt bakrus nästa dag.
Men jag var där för dragspelet helt sonika!

Det blev hans andra literbutelj
sen ragglade värden själv.
Han vill jag skall sjunga i kväll
och med hårda nyper
kopplade två bamsingar mig fast
sa hotfullt, att nu var det rast:
"Spela skitstövel, för annars
kanske vi stryper..."

Då hade nog glädjen nått sin kulmen
och fästmöns bröst hade hemligen tryckts på.
Jag sjöng om sommarsoln bakom kullen,
när jag "tjänte postkusk och reste mycket".

Sen bjöds på fisksoppa hos grannen
och inälvgelé ur spannen.
Sen fånga man upp fästemannen
och han klåddes länge.
Sen i stugan blev det svängom.
Sen slogs man som vänner liksom.
Allt det goda som fanns inom
liksom förträngdes.

Jag stod och lät som en rördrom i träsket
med armar i sidan, precis som om
jag tänkte att den jag nu drack mäsk med
har jag inte sällskap med i morra.

Som förut i morgon är allting,
med inkråm av limpa inuti kind.
Och utan rus man dricker blint
och mat finns nog från sjöslaget.
Ingen grälar av lust för en dust.
Hunden går vilse i farstuluft.
Och i deras ljusblå kakelugn
blir det vind i draget.

Klart väder, när jag är tillbakahunnen.
Moln börjar brinna i själen. Det kvällas.
Nu slevar jag i mig vatten från brunnen,
lagar mitt dragspel och frugan skäller.