Jag är döv av handflatsartillerier. Jag är blind av sångerskor, som ler. Jag lider sen många år av symfonier. Jag gav upp för fågelhärmare. Genom mig som i en sikt har stoppats rena ljus som till ert inre far. Nu kommer han, på vilken jag har hoppats För hans skull har jag lidit alla kval. Om månen har jag viskat i många år. Om tystnaden glatt pratar snackmatadorn. Nån filar på såg, det finns sågande lärkor. Men jag, jag förstärker, jag förstärker. Därnere är rösten gravlikt dämpad. Däruppe låter han som en kniv. Han visar det, för vilket han är lämpad. Men också jag ger'n nån sorts liv. Han sjunger rätt ansträngt, när han gastar som en trött soldat på gårn vid kasern. Ur hans hals drar jag upp nåt elastiskt. Nunan var en droppande cistern. Om månen har jag viskat i många år. Om tystnaden glatt pratar snackmatadorn. Nån filar på en såg, det finns sågande lärkor. Men jag, jag förstärker, jag förstärker. Men så plötsligt: "O mänska, kom då till sans! Vad du sjöng? Jo, om man tittar med lupp är det sirap, sötaste melass. Se till, publik, att han slutar upp!" Allt är fåfängt, publiken är krakar. Och jag svajar, har svårt för att stå. Av hans balsam får jag bittersmaken i min strupe, som är mikrofon. Om månen har jag viskat i många år. Om tystnaden glatt pratar snackmatadorn. Nån filar på såg, det finns sågande lärkor. Men jag, jag förstärker, jag förstärker. Jag anklagas för sämre fasoner, det är sånt där, som snabbt blir glömt. Förstärkare är jag till professionen. Jag led av, men har också förstärkt en lögn. Jag stöna, då tjöt högtalarna till. En pressa min strupe med handen. Jag blev avstängd, sen stod jag död och still. Sen byttes jag ut mot en annan. Om månen har jag viskat i många år. Om tystnaden glatt pratar snackmatadorn. Nån filar på såg, det finns sågande lärkor. Men jag, jag förstärker, jag förstärker. Den andre bara tål och tar emot. Nyss blev han fastskruvad vid min hals. Vi byts ofta ut mot nån annan kommod, när någon drar en lögnaktig vals. Tätt tillsammans vi låg i fodralet. Jag, stativ och en ann mikrofon. Det har sagts, att han blev lycklig av det, att jag byttes ut och fick ligga i vrån.
© Ola Palmær. Översättning, 1991