Min hand, du darrar inte mer,
du drar mig opp.
I djupet föll min rädsla ner
för gott, för gott.

Släpa dig vidare, min kropp
trots svett och sår,
i världen finns det ingen topp
jag inte når.

Bland alla stigar ingen trängt
finns en för mig.
Bland alla gränser ingen sprängt
finns en för mig.

Och de som gått här, deras steg
har snön svept in.
Jag ser en ny, en orörd led
och den är min.

Och hela sluttningen är dränkt
i blåklar is
och det förflutna ligger sänkt
i grå granit.

Jag borrar blicken i min dröm
högt ovanjord.
Jag älskar renheten i snön,
i snö och ord.

Jag minns det som den bästa dag
jag nånsin haft
då rädslan blåste bort, och jag
fick se min kraft.

För mig finns inget längre kvar
som är för svårt
men minns du vilken dag det var?
Ack ja! Igår.