Vad kan man säga om vår korta tid?
Jag vänta dig och kände marken bäva.
Tag vänta dig som man väntar en orkan,
så gav jag fan i allt och börja leva.

Jag drog dig ur rännsten. Jag gav dig mat.
Din garderob tog mina sista slantar
men efter dig så släpade en svans
av dina tillfälliga herrbekanta.

Jag trivdes inte med dem, det är sant.
Jag bruka spöa upp dem i det tysta.
Det var nåt tråkigt med dem, fast jag tror
att det bland dem fanns killar som var justa.

Och varje timme skulle bli en bröllopsnatt!
Jag ville göra allting som du krävde.
För din skull hoppa jag framför ett tåg
men gudskelov så hoppa jag förgäves.

Så vart jag sänd till datjan på ett år
och om du väntar - vet du vad jag ska göra?
Då ska jag stjäla dig regnbågen till brosch
och hänga Kremls stjärna i ditt öra.

Om du bedrog mig - ljug inte om det!
Var bara ärlig mot mig när jag ser dig
så ska jag sno Bolsjojteatern lätt
och hela Fotbollsstadion ska jag ge dig.

Men jag törs inte möta dig just nu
jag är så rädd för nätterna intima.
Lika rädd som en strålskadad japan
är rädd för ett nytt Hiroshima.