När jag bodde hos min morsa
i Arbat var livet ljust
men nu bor jag i ett gipsskal
på ett militärsjukhus.

Strunt i äran, strunt i flickan,
strunt i världen som den var!
Han till höger dog i morse
han till vänster finns knappt kvar.

Och så ropa han till vänster,
mitt på dan när solen sken:
- Hörru grabben, hörru grabben,
dom har tatt ditt ena ben!

Syster, det är inte möjligt!
Fan, det måste va nåt skämt!
- Skär vi bort nåt är det fingrar,
brukar doktorn säga jämt.

Han till vänster driver med mig
både bittida och sent,
till och med i sömnen yrar han
hela tiden om mitt ben:

- Du kan aldrig mera stå upp
du får aldrig se din fru!
Gosse lille, om du kunde
se dig själv från sidan nu!

Om jag hade kunnat krypa
skulle jag ha krupit ut
och så skulle jag ha slagit
han till vänster på hans trut.

Har jag två ben eller inte?
Han till höger var min vän.
Om han hade vart i livet
hade han sagt sanningen.