Jag var ett busfrö hemma på vår gård,
jag slogs och söp och var alltid skitig,
men där fanns en jag inte kunde med:
Serjosjka Fomin var begåvad, ren och flitig.

Vi satt i Serjosjkas lägenhet,
där var det stort så där kunde man vara.
I radion tala Molotov och sa
att det var krig och landet var i fara.

Jag gick till fronten - fast kaptenen sa
att jag fått stanna hemma vid kompressorn.
Serjosjka Fomin, han gick ingenstans,
det ordna pappa hans som var professor.

Jag göt mitt blod för dig mitt fosterland.
Det var OK, för det hade jag lovat.
Serjosjka Fomin blödde inte alls.
Han satt på häcken han och var begåvad.

Han går på bio och ser oss på film,
han ser oss stupa snyggt mot horisonten.
Serjosjka Fomin, om du vore här!
Vi längtar efter dig vid tyska fronten!

Så äntligen tog kriget faktiskt slut
och det var skönt att få lämna in kanonen.
Serjosjka Fomin mötte jag igen.
Nu var han hjälte av Sovjetunionen.