Som en stormklockas klang ekar järnskodda stövlar i nätterna.
Vi tar avsked av dem som ska vänta oss, ordlöst och kort.
på en obanad stig kommer häst efter häst galopperande
och mot okända öden och mål rider ryttarna bort.

För vår tid är en annan, en ond, men sök lyckan som förr ändå!
Vi förföljer den flyende fienden, framåt igen!
Om din bäste vän stupar, rid vidare, vidare, vidare
för vi kan inte stanna, vi kan inte vända oss än.

Länge ännu ska klangen av stövlar mot sten låta hotande.
Länge ännu ska lukten av rök bära minnet av krig.
Våra ungar ska leka soldater och ryta kommandoord.
Länge än ska vi dela upp mänskor i "andra" och "vi".

Och när dånet har tystnat och tårarna torkat till slut en gång
och när hästarna stannat och allt är begravet och gömt
och när flickorna bytt uniformen mot blommiga klänningar -
då ska ingenting vara förlåtet, förlorat och glömt.