Nej, säg inte att jorden har dött,
att man inte kan så eller skörda
för hon har bara gömt sig en tid,
hon har burit en blodig börda.

Hon är sargad och svartnad av sorg
och besudlad av krigarhorden
men man tar inte sältan ur havet
och man tar inte modern ur jorden.

Hon är uppgrävd och sprängd och bränd
men hon är inte död, hon är sårad
och hon sörjer med människosorg
och gråter med människotårar.

Men hon väntar, hon uthärdar allt
räkna inte vår jord till de döda.
Hon ska klä sig i blommor och grönt,
hon ska älska och växa och föda.

Hon ska sjunga sin jordiska sång
fast hon ännu är skändad och skövlad
för jorden är människans själ
och kan inte förtrampas av stövlar.