Var du går, var du står, ta dig till vara:
Gå aldrig onykter ut i vår värld!
Bilar kör hänsynslöst, du är i fara
att snabbt få sluta din vingliga färd.

Tre killar följer en kompis till graven
men bilen krockar helt nära Moskva.
De krossas alla till mos samt chauffören,
bara den döde låg oskadd kvar.

Tanterna grät för att kväva en gäspning
och diakonen sjöng falskt så det skar.
Orent och högt blåste mässingsorkestern,
bara den döde spelade bra.

Hans gamle chef, han den falske banditen
kysste den döde och spottade bryskt.
Alla, de la sina läppar mot liket,
bara den döde gav ingen nån kyss.

Naturens krafter ger tusan i talen
plötsligt så blixtrar det till högt i skyn,
de levande springer i skydd under taket
bara den döde kan ingenstans fly.

Vad gör det honom att regnet blir pölar?
Vi andra saknar hans filosofi.
Vi klarar ingenting, vi, men de döda
är tappra mänskor och inte som vi.

Hur man än springer så går de förbi en,
alla bär märket i pannan idag.
Alla är ängsliga som är i livet,
bara den döde är trygg i sin grav.

Han kan ha enskild grav eller gemensam,
han klagar aldrig på kost och logi.
Han är ju varken beträngd eller ensam,
han är förnöjsam och inte som vi.

I ett strängt fjärran land, skuggornas rike
finns ingen själ som är rädd om sin hals.
Alla vi äger nåt, de döda är lika,
de bor i kistor och har inget alls.

 
 
 
 

Säg inte nu att jag prisar de kalla
jag säger blott hur det blir med vårt liv:
en dag ska någon tvinga oss alla
bara den döde är fri, fri, fri.