Elda bastun! Låt ångorna blända mig,
bär mig långt bortom vett och förnuft!
Gör mig rusig och saligt förgiftad
med brännande, renande luft.

Jag ska sitta på översta laven
långt från mänskornas skitiga spel.
Elda väggen till glöd, värdinna,
elda tvivlet ut ur min själ.

Slå en fräsande skopa på härden,
allt är ånga och glömska och tröst
fast personkultens tatueringar
lyser blå på mitt vänstra bröst.

Elda bastun! Låt hettan förblända mig.
Gör mig vällustigt, svinaktigt slö!
Låt minnena lyfta med ångorna,
bränn mitt hjärta med renande glöd.

All vår tro ligger kapad i skogarna
all vår sorg räcker ändlösa mil.
På mitt högra bröst sitter Marinkas bild
på mitt vänstra finns Stalins profil.

Jag var osjälviskt dum. Jag trodde.
Så jag fick vila i paradis.
Jag fick byta min hopplösa enfald
mot ett kolsvart och meningslöst liv.

Elda bastun! Låt ångorna blända mig
Bär mig långt bortom vett och förnuft!
Gör mig rusig och saligt förgiftad
med brännande, renande luft.

Jag hann ropa till bror min: Hjälp mig!
När de kom i gryningen
och två stiliga vakter förde mig
från Sibirien till Sibirien.

I träsket och i gruvorna
åt vi stendamm och drack vår gråt
och där stack vi hans bild nära hjärtat
så att han kunde höra det slå.

Elda bastun! Låt ångorna blända mig
bär mig långt bortom vett och förnuft!
Gör mig rusig och saligt förgiftad
med brännande, renande luft.

Slå en skopa på glödheta stenarna,
jag vill glömma mitt liv och mig själv.
Jag fick nog av de iskalla dimmorna,
ge mig dimma som bränner som eld.

Jag var oskyldig. Jag blev benådad
men vem ger mig tillbaka mitt liv?
Och jag piskar bröstet med riset
på mitt arv från en dyster tid.

Elda bastun! Låt ångorna blända mig
bär mig långt bortom vett och förnuft!
Gör mig rusig och saligt förgiftad
med brännande, renande luft.