Vad är det här för hus?
Skuggan ruvar djup.
Alla gluggar vetter
mot ett ändlöst stup.

Vinden tjuter kall.
Fönstret slår igen.
en dörr står på glänt
mot landsvägen.

Trött är jag, dödstrött: Hej, ni har en gäst!
Finns det nån som lever här? Hjälp mig med min häst!
Inget svar. En skugga skymtar bakom husets dörr.
Asfåglar seglar i cirklar ovanför.

Ser ut som nån sorts krog.
Röken ligger tät.
Någon glor fientligt,
någon som vet.

En objuden gäst
får på käften direkt.
I hörnen hänger
ikonerna snett.

Någon plågar strängarna på en gitarr.
Någon rabblar dunkla, meningslösa ord.
En dräglande, enfaldig dvärg till tjuv
visar mig kniven under ett bord.

Svara mig någon:
vad är det här för hus?
Är det smittat av pest,
var är era ljus?

Luften har tjocknat
tills lamporna slocknat
Hur kan ni andas
När luften är slut?

Dörren står öppen men själen är stängd.
Ge mig vin att dricka! Finns här ingen värd?
- Vida har du färdats, mycket har du sett
men oss har du glömt. Vi har alltid levt så här.

Gräs har vi att äta
Ingenting mer
Själarna har surnat
Och ruttnat, som du ser

Mäsk har vi att supa
så vi kan slåss,
stympa varandra
och hänga oss.

- Jag har jagats av varg, jag har piskat min häst
För att komma nånstans där det brinner ett ljus!
Där sånger är sånger, inte bara jämmer
och golven inte lutar i mänskornas hus.

- Aldrig har vi hört
att såna platser finns.
Vi har levt i mörker
Så länge vi minns.

Viskande hat,
avund och knot
Under ikoner
svartnade av sot.

Bort från ikonerna, bort ifrån stanken!
Låt hästen bära mig dit människor bor.
Där luften går att andas, blickarna är klara
och människor lever som människor.

Mycket tid har gått,
Mycket tid har flytt.
Livet slog mig
men jag reste mig på nytt.

Kanske är min visa
Dum och inte sann.
O ni svarta ögon,
O mitt fosterland.