Från ett ljus droppar vaxet
på den gamla parketten.
Regnet blänker på axeln
som epåletter.

När sigillen är brutna
så har dofterna flytt.
Släpp iväg det förflutna
och släpp in nånting nytt.

Du ser klart före döden
när din tid blivit kort.
Mitt i solnedgångsglöden
flyr hjortarna bort.

Blir de värnlösa skjutna?
Någon siktar och ler.
Släpp iväg det förflutna.
Låt det ske det som sker.

Och på nytt och på nytt en
salva tystnaden skär.
Likgiltigt höjer skytten
som på lek sitt gevär

och med ögonen slutna
ber en själ som en frälst:
släpp iväg det förflutna
och släpp in vad som helst!