Jag älskar dig just nu -
inte tyst - demonstrativt.
Inte förr, inte efter brinner jag i dina strålar
Tårögt, skrattlystet men i denna tid.
Förr ville jag inte och i en framtid vad tål jag?

"Älskade" ur det förflutna
låter sorgsnare än en grav.
Allt ömt i mig blir vingklippt och tjudrat.
Som den allra störste bland skalder sa:
"Jag älskade er, om det kärlek nu var."

Så säger man om det som blommat ut och lämnats kvar.
Däri finns ömkan och nedlåtenheten,
som mot en kung just störtad från sin tron,
däri är strävans häftighet förgäten
som nu kärleken var till
bredden fylld av misstro.

Jag älskar dig just nu
utan fläck eller förlust.
Jag skär inte upp ådern - mitt sekel är min samtid,
under tiden, i fortsättningen och nu just
andas jag inte gårdag och yrar inte framtid.

Jag kommer vadande
till dig huvudlös,
med kedjor om foten och tyngder överallt.
Bara du inte får mig av misstag
att efter "Jag älskar" säga "Och så jag skall."

Konstigt nog finns i "Så jag skall" en bitter smak,
ett maskhål: Underteckningen är falsk!
Reträttens kryphål för kommande behov.
Det doftar färglöst giftigt i botten av ett glas.
Och som en riktig örfil känner jag
att min kärlek stöter mot din klena tro.

Jag ser min franska dröm
med ett överflöd av tid,
där det inte är så i framtid och min gårdag är en annan sfär.
Jag är fastgjord vid skampålen med spik.
Jag utmanas av språkens barriär.

Ack olikhet i språk -
men det blev ingen krasch.
En utväg söker vi på tu man hand, den oupptäckta.
Jag älskar dig också i svåraste pärs
och både i framtid och gårdag är det äkta.