På vår gräns till Pakistan, eller till Turkiet
finns en smal remsa jord, ett ingenmansland
och på våran sida finns betong och taggtråd,
på deras sida finns det taggtråd och sand

men på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.

Kaptenen för vår gränspatrull har en vacker fästmö
Men när han vill gifta sig så svarar hon: Låt bli!
Du får skaffa blommor så jag har till brudbuketten,
bröllop utan blommor blir ju bara fylleri!

Och på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.

Den turkiske kaptenen är också förlovad,
men flickan ställer villkor när han ber om hennes hand:
- Älskling, säger hon (på turkiska), jag gifter mig så gärna
om jag får en fin bukett ifrån ingen mans land

för på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.

Trenne tappra krigare, präktiga kamrater,
De tar på karbinerna och följer vår kapten
men de anar inte att den turkiska patrullen
också plockar blommor i den bleka månens sken

och på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.

Kraftigt doftar blommorna, kaptenen blir berusad
och hans tappra mannar raglar i ett blomstermoln:
jävlar! säger dom på ryska och så hör dom plötsligt:
helvete! på turkiska, dom är lika fulla dom

för på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.

Vår kapten sover och drömmer
Att gränsen är öppen som porten till Kreml!
Han ser bunkrar som är tomma, han ser tusen blommor blomma,
i den torraste sand ska det grönska så grant

och vartendaste land blir ett ingen mans land,
jorden tillhör ingen man!

Och på det land de kallar ingen mans
växer blommor överallt.