På min ena sida avgrunden, på min andra sida stupet
och jag piskar mina hästar längs med branten, längs med djupet.
Jag kan inte andas längre, dricker vind och äter dimma
och jag vet med farlig glädje: detta är min sista timma.

Trava sakta, mina hästar trava saktare i natt.
Lyd inte min piska, håll ut!
Åh ni vrenskas, mina hästar ni går som ni själva vill.
Vad fick jag gjort? Ingenting. Vad var min sång? Ingenting.

Men jag hetsar mitt spann, men jag sjunger min sång.
Jag har bara skådat stupet. Än är allt inte slut.

Jag ska dö. Nu blåser stormen mig som ett visset löv från träden
och i rasande galopp drar mina hästar mig i släden.
Trava sakta, mina hästar, hör mig tigga och förbanna.
Och gör vägen lite längre till den plats där jag ska stanna.

Trava sakta, mina hästar trava saktare i natt.
Lyd inte min piska, håll ut!
Åh ni vrenskas, mina hästar ni går som ni själva vill.
Vad fick jag gjort? Ingenting. Vad var min sång? Ingenting.

Men jag hetsar mitt spann, men jag sjunger min sång.
Jag har bara skådat stupet. Än är allt inte slut.

Vi hann fram. När Gud har gästabud är det han som bestämmer timmen.
Men med ondskefulla stämmor sjunger änglarna i himlen.
Är det klockorna som mist sin klang av gråten i världen?
Är det jag som vrålar åt hästarna: Ta det lugnt! Det är den sista färden!

Trava sakta, mina hästar trava saktare i natt!
Lyd inte min piska, håll ut!
Åh ni vrenskas, mina hästar ni går som ni själva vill.
Vad fick jag gjort? Ingenting. Vad var min sång? Ingenting.

Men jag hetsar mitt spann, men jag sjunger min sång.
Jag har bara skådat stupet. Än är allt inte slut.