Hej-hå, allihopa! Hör på mig för att Jag är papegojan, sju havens pirat! Jag föddes och kunde ej snacka ett dugg i skog av bananer, lianer Min pappapegoja var en kakadu jag ärvde av en slump hans talanger Men sen fick jag lämna regnskog i stress som fångst av en mes Fernando Cortez Han skrek och han skrämde ihjäl stackars far som då inte kunde på talet ge svar på talet ej kunde ge svar Mitt mål blev att hämnas för hans fega mord jag upprepar envist sen dess trenne ord sen upprepas dessa av mig hela dan ”Caramba!”, ”Corrida!” och ”Fan! Ta mig fan!” Hej-hå, allihopa! Hör på mig för att Jag är papegojan, sju havens pirat! D’ var storm ut på havet, manskapet blev matt för mig blev det fan ännu värre När stormen var över kom engelsk fregatt vårt skepp blev så klart attackerat Det blev handgemäng i två dar och en natt jag fångades åter och blev en pirat, för fågeln bör finnas bland manskap på skepp Jag har sett ekvatorn, isberg, dödens näbb från djärva piraternas skepp Jag fick för att hälsa dem ”How do you do!” kakao, kaffe trots fattigdom Men det fortsatte rinna ur mig som ur kran ”Caramba!”, ”Corrida!” och ”Fan! Ta mig fan!” Hej-hå, allihopa! Hör på mig för att Jag är papegojan, sju havens pirat! I hundra år var jag piraternas frynt tills jungmannen hamnat i knipan, och sålde mig för några skändliga mynt "men jag var ju redan så slipad!" Den turkiska pashan bröt sönder sin kniv när jag hälsade honom ”Salam, lyxigt liv!” och sedan föll pashan helt enkelt i trans för han hade sett att jag sjunger romans och övar i prosa och dans Jag såg Betlehem, Benares, Isfahan jag är individ, ingen dum fågelfan att tänka så lågt bara vildarna kan ”Caramba!”, ”Corrida!” och ”Fan! Ta mig fan!”
© Eugene Wolynsky. Översättning, 2009
© Johan Syrén. Sång, 2018