ni ska inte tro oss, inte ens kunna förstå oss
rymden är värre plats än Dantes helvetes kloak
skeppet surfar genom tid och rum utan att skoja
som nerför berget på sin egen bak

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
sitter fast i ändlöst klibberi
vi läser högt ur Kipling vi
mitt i Vintergatans lömska vind

folk på Jorden läser feta science fiction limpor
där med någon alliens dansar man en vals
vi på Jorden glömde tio budorden, de slitna
kontakt med våra nästa berör oss inte alls

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
med eviga tristessen fuskar vi
vi deklamerar ord av Pusjkin vi
mitt i Vintergatans lömska vind

vi är vaccinerade från mysdrömmar och tårar
från vidriga baciller och rabiata djur
vi från rymden skiter i att stjärnor exploderar
på Jorden har vi sett en sån glamour

från Jorden till Beta ljusår långt
och från planeten Epsilon
om vi börjar räkna bangar vi
ett evigt dataspel vi leker med
utantill citerar Shahname
mitt i Vintergatans lömska vind

 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

Jordens himlavalv blir aldrig som i gamla dagar
om man lyssnar på vad vetenskapens dårar spår
när vi är tillbaks så enligt alla deras lagar
Jorden går förbi sju tusen år

här får vi en chans till ett gott skratt
Jorden är schysst plats för att
det finns varken burar eller slott
förr trodde man gud fått demens
vi såg bristen på hans existens
nu och för all evighet för gott