Indiens exotiska
sagolika land
är känt för sin jättelika
gråa elefant,

de knallar där i djungeln utan ledning
men en av dem var vit av nån anledning

glatt humör och snälla ögon hade han
hans karisma hade mig bedårat
men bland gråa elefanter en vit elefant
utan tvekan var det svarta fåret

Indiens regent var generös
mot mig, de’ sant,
skänkte som present
mig denna vita elefant

hur stor man mot den kungliga offerten?
Han sa mig: ”Elefanten har stort hjärta”.

Elefanten bugade inför mig galant,
log som om vi känt varann sen innan,
plus att denna underbara vita elefant
till och med var vit elefantinna

jag såg ball ut sittandes
på min elefant
red jag runt i Indiens
sagolika land

vi vandrade och luffade med henne
i symbios av harmoni och henna.

När vi sjöng så hoppade damer i min famn
rakt på elefanten från balkonger,
när en vit och supermusikalisk elefant
fick ackompanjera kärlekssånger

kartan över Indien
minns ni säkert väl
genom landet rinner
det en legendarisk älv

där levde vi så gott på saft från mango
men tappade varann nånstans vid Ganges

springa nosa som en varg fick jag längs Ganges strand
hälsan ur mig hade blivit plockad
tills jag plötsligt hörde att min vita elefant
träffade den vita elfenflocken.

Länge var jag deppig
men i efterhand
Indiens regent sände
mig en andra elefant

som lyckoelefant var säkert menad
i det värdefulla elfenbenet

att sju vita elefanter skulle bringa tur
ståendes på skåp, lär många tycka,
låt den vita elefanten knalla djungeln runt,
låt den inte ge till oss sin lycka!