Med mor och far i ådror en vanlig individ jag kommer från stenåldern ifrån paleolit men jag är snäll och vårdad inte elak, - nej gud! det sägs att i bronsåldern står min ena fot vår stam är bra på tomma ord mot makten svordom smäller i vår stenålders huvudort där nackdelarna dräller Och nackdelar förlamar ta bort dem, det är dags för nackdelar härstammar från tusen år tillbaks på öppet fält som romare där samlas vår elit och mumlar - "om vi kommer ut ur paleolit...?" där bakom fläderbuskarna slåss de med varandra med fredsavtal står fuskarna åt varsitt håll de vandra patriarker går och strosar runtom oss undersåtar har tre-fyra fruar och tre-fyra grottor fruar fängslas i en ram av förgyllda celler patriark mot Amsterdam flyger till bordeller                 generationskonflikterna löser man med påkar missbruk av offerriterna gör att stammen bråkar om du går runt på våran ort var vaksam därför att ifall du plötsligt flummar bort kan du bli någons mat de människor som har förstånd de rider puckelryggar och puckelryggar babblar om löner, lunch och trygghet men puckelryggar lyckliga vet säkert att misär finns någonstans i Afrika men, gud, nej inte här! grannstammarna berikar vi, med mutor blir de milda till skolan tvingas krigarna men får fan ingen bildning på grund av allmänbildningen blir alla krigen slut mamutar tog en titt på oss och började dö ut ungar går med slagna knän vulgärt enformigt klädda slåss med pappors stenyxor av tristess och leda snart vid stenålderns ände får de leka fritt till framtiden vi längtar men hur kommer man fram dit? sierskorna varnar för apokalypsen sen dyra ben och kranier ransonerna på sten vår dåtids gamla frihet knappt någon här som minns i håret hårt de griper till man ej längre finns                 om jag ser nån timebandit ber jag, snälla tidsbandit, ta mig härifrån, från jävla paleolit jag är ju snäll och vårdad inte elak, - nej gud! det sägs att i bronsåldern står min ena fot
© Eugene Wolynsky. Översättning, 2009
© Johan Syrén. Sång, 2018