Vi bara flög dit, satte oss genast.
Alla pjäser hade man ställt upp.
In storma kameragubbar på arenan
och de knäppte och allt gick sen runt.

Men hemifrån har jag lärt en del,
Ingen, inte ens reportrar kan slå mig ned.
Jag ska dra nytta av att jag är okunnig:
Den där Sjifer jag aldrig unnar
att gissa det drag, som jag börjar med.

Det första draget är hans, den retstickans.
Med de vita lär han va fantom.
E2 till E4 flyttar han.
Nåt verkar bekant på mig. Jodå!

Vad skall jag nu ta till? Skärpning, Seva!
Som en natt i tajgan. På måfå.
Damens gång är de viktigaste dragen.
Till vänster. Till höger. Fram. Tillbaka
och i vinklarna runtom får hästen gå.

Min vän från korpen och verkstadsgolvet
har lärt hur de går och man gör offer.
Just när jag hade tappat kontrollen,
gör jag schvungfullt ett klassiskt fint oppspel.

 
 
 
 
 

Följ upp allt, så går ingenting sönder,
jag minns kockens ord nu längtansfullt.
Om man fick ett glas mot en av bönder,
då skulle allt på brädet klarna upp.

Han riktar sin gaffel mot mig och sväljer.
Jag ska gärna frossa på hans dam.
Jag skulle ha huggit i med buteljen.
Dryckjom under match går utom ram!

Jag är svulten. Ni kan döma själva.
Här finns bara kaffe och omlett.
Rutan blir en ring och ringen sväller.
Jag kan inte skilja kung från essen.
Jag ser dubbelt. Min öppning går snett.

Jag tar risker med mina attacker,
som roulettspelarns tur första gång.
Som en galning jag plågar'n och schackar.
Ja, min dam måste slå som en pistong.

Av en vecka med honom blir jag helmjuk.
Nåt måste jag ha i min buk.
Slå med tornet - tungt, obeskrivligt
Mitt mot käken - det är nog för tidigt
i första matchen - det verkar ju sjukt.

Men han går hårt åt mitt försvar, den drummeln!
Ai. mitt gamla indiska försvar!
Det får mig snart att minnas grumligt
det indisk-pakistanska krigets dar.

Han ska inte skoja med en annan,
för jag har en måttstock, kanske två.
Om han trodde få mig matt mesamma,
åker han på halvnelson, galenpannan.
Han ska få på skall'n, när springarn slår!

Och jag ökar accelerationen.
Skuggor klarnar på ett nära plan.
I schackets värld kan du gå ut som bonde
och om du tränar mycket blir du dam.

Men Sjifer börjar hänge sig åt ränker.
Han reser sig och rusar av och an.
Han ber att vi skall byta torn som skänker.
Men ännu så tycker jag, att han är enkel.
I hundra femti knutar trycker man!

Jag kollar typen Sjifer smått förmätet.
Då ställde han mig schack diskret,
Men oavsiktligt blottar jag bicepsen
och tar kavajen av för säkerhet.

På en sekund blev hela salen stilla.
Han märkte, att jag stod bredvi'n.
Nog syntes det på'n, att han var snopen
och den berömde Fischer, knäckt av glopen,
samtyckte nu genast till remin.