I kungariket, som man styr så fast och milt i,
där inga katastrofer står på lur,
förekom ett våldsamt och väldigt vildsvin
om det nu var buffel, oxe eller tjur.

Själv så led kungen av magont och astma.
Bara genom hostan ingav han skräck.
Samtidigt hade odjuret förhastat
ätit nån, men var sen i skogen väck.

Då i tre dekret utfärdade kungen:
Nu måste odjuret förgöras snabbt!
För den som lyckas lättar han på pungen
och prinsessan får jägarn sedan äkta rappt.

I den desperata situationen
gick allt på sne enligt utländsk press.
Ohämmat levde i husargarnisonen
i onåd den bågskytt, som förr var bäst.

På golvet låg det människor och hudar.
Man sjöng och drack mjöd - men så kom brått
hovtrubadurer, som trumpeta ut, att
bågskytten skall föras till kungens slott.

Och kungen hosta: "Jag skall väl inte
predika moral för dig, unge man!
Men om du i morra nedlagt vidunderviltet,
skall du och prinsessan till altaret fram."

Så sa skytten: "Skall det vara belöning?
Rulla då hellre fram en tunna Port!
Men jag vill slippa prinsessan på köpet.
Vidundret kan jag väl döda ändå."

Kungen sa: "Du tar flickan, därmed basta!
Annars blir det kurran för dig - och farväl!
Man kan ingen kunglig dotter förkasta."
"Nej då får ni hellre slå mig ihjäl!"

Mens bågskytten och kungen stod och trätte,
hade alla kvinnor och höns ätits slut.
Själv gick djuret och slog dank vid slottstaketet.
Om det nu var en oxe eller en tjur.

Port-tunnan rulla, för man var ju tvungen.
Vildsvinet dödas, men mannen har sen flytt.
Så kan man skymfa prinsessan och kungen,
om man är i onåd men ändå god skytt.