"Ormar överallt. Det måste bli ett slut"
ropade Människan ursinnigt
och inbjöd mungor att resa hitut.
Så var det med mungor upprinnligt.

Och mungorna började slita som sagt,
skona varken sig eller släkting.
Och varje timme går de på sin jakt
och helt utan extraförstärkning.

I öknar, stäpper och pampaser
gav man snart uppdrag åt patruller;
a ofarlig orm ska få sina chanser.
Men till noll bringas giftiga kullar.

Förbered er på, det blir sorgligt ett tag.
Det kom en man på en hemlig tur.
Han satte all sin kraft mot mungorna,
som han höll för att vara ett skadedjur.

Han hade hunden med sig dan därpå
och hemligt stoppa han mungor i bur.
Men mungon han grät och lät då förstå
och sa: "Jag är ett litet nyttigt djur."

Mens de plågade smådjuren gnäller
slängs de som svampar i en påse för sändning.
Bedövade av smärta från fällan,
men också då av ödets vändning.

De sökte gissa vad det var för något.
Varför transporteras vi till slakt?
Och en urgammal mungo man fråga.
En som därfram har sönderslagen tass.

Belgiska getter åt upp all kålen.
Sparvar i Kina hotar risfält.
I Australien har mungokåren
gjort, att man nyttiga ormar mister.

Detta var inte alls något under.
Plötsligt från att vara nyttiga
visar det sig, att våra mungor
mot huggorm gått till ytterlighet.

Ja sån är lönen de fick för detta,
För kloka mänskor har räknat ut:
Gift måste vi ha, det är nog det rätta
och utan ormar kan allt plånas ut.

"Ormar överallt. Det måste bli ett slut!"
ropade Människan ursinnigt
och inbjöd mungor att resa hitut.
Så var det med mungor upprinnligt.