I en naturpark, vars namn jag har glömt bort,
bodde det en bock, som med hornen sprätta.
Fast varg fanns omkring - så blev det ingen krock.
Sjöng han visor lät det väl som getter.

Han beta i sig gräset och blev väl fet och mör.
Hårda ord kom nog aldrig på hans läppar.
Förståndet hans, det var väl ingenting att hurra för.
Men skadan han ställt till med var heller inte kännbar

Han bodde på en äng bredvid en liten sjö
utan inkräktan på andras marker.
Denne blyge bock var favoriten till
att bli ny syndabock - den gamle fick ju sparken!

Ta vår björn - han stör all var ro och frid.
Han klumpar till det förskräckligt på björnarnas sätt.
Man plockar fram bocken och det blir strid.
på hornen får han sina törnar mest.

Han var inte emot det, gråbock accepterade våld.
Han tog emot sitt stryk både gladlynt och stolt.
Björnen själv sa: "I honom har jag en fin kamrat.
Denne munvige bock är av hjälteformat!"

Han pysslades om som en arvtagare.
Runtomkring i skogen stod det stopptecken:
"Detta reservat vill behaga ge
syndabocken rätt att synda kroppsligen!"

Som en killing hoppade bocken omkring.
Men han började småbusa i skymundan.
En gång knöt han ihop en knut på sitt skägg
och dold han kalla vargar för fähundar.

När han i sedvanlig ordning förlåtelse fick,
eftersom vargar bitit av återstoden,
Så brummade han på björnars vis i nästa ögonblick,
fast inte ens en smånotis om detta tog man.

Medan rovdjuren bråka sinsemellan
Nog de flesta i reservatet svär:
"Bland rävar, björnar och även andra sällar
är syndabocken vår nog mest populär."

Det hörde vår bock. Han blev en mallig person.
"Lufsiga gråben, nu får ni ge me er.
Det ska bli ett slut på vargars extraportion
och även på björnars privilegier!

Jag ska visa upp getabockstakter i vår skog.
Ni ska se, det blir min getlag, som gäller!
Jag ska vira er i hornen och sen sprida allihop
runt tuvorna och ryktet ert far till fjällen!

Allihop utav er ska få tugga gräs!
Utan förskoning ska era liv utslockna!
Era hemska gamla synder var det jag, som förlät,
jag, den ädlaste bland alla syndabockar!"

I reservatet - kalla det obskyrt -
lever bock med ulv och han ylar som ulvar.
Numera är det han som dansen styr.
Det är han nu som på björnvis brummar.