I galopp jag löper annorlunda
över vattenpussar, dagg och fält.
Den enda passgångaren i friklungan.
Min galopp är lite speciell.

 
 
 
 

Om en kniv slapp sitta i sin slida
var den mindre farlig än en nål.
Jag går tjudrad och sadlad i bidan
och mitt betsel rev upp stora sår.

På min rygg ligger blodet stockat
När länden får vatten skälver jag.
Jag var med på att löpa i flocken.
Utan sadel och tyglar går jag bra.

Men idag blir det nog till att kämpa.
Toto - och jag blir till en magnet.
På passgångarn finns klöver att hämta.
Men jokejen skall förgäves bli hes.

I revbenen sticker han sporren.
Det kom flabb från första raderna.
Ack om jag bara sprang där i flocken!
Utan sadel och tyglar går jag bra.

Nu går starten och fullbloden dansar.
Sin ondska de dolt för varann.
Ursinnigt de rasande chansar
och fradgan ur mun bara rann.

Men ryttaren min står på pristribunen,
är i ridsport en stor champion.
Om jag vore i flocken nu, men
utan betsel, utan sadeldon.

Nej, rätt illa all gyllene glans skorrar,
som sista häst jag målsnöret tar.
För jag minns nog hans elaka sporrar.
Jag går snart i ett makligt trav.

Han på rumpan - nu ringer klockan
och han ler i en försmak av hämnd.
Ack hur gärna jag sprang i flocken
utan sadel och slippa vara inklämd.

Fick jag fnatt, vad gör jag, min stolle?
Gav jag upp för kusken så lätt?
Som om jag helt förlorat kontrollen.
För nu ville jag bli nummer ett.

Men vad var väl annat att göra?
Skulle jag fått'en av med ett häftigt kast?
Sen springa - jag den oberörda
utan honom, tänk, ett så roligt spratt!

Jag kom fram, men han på efterkälken
över vattenpussar, dagg och fält.
Ingen passgångare mer, men istället
slog jag resten som om det livet gällt.