Till mina vänner - poeterna
En sann poet så tragiskt för egen hand han dog
och just på utsatt tid i hanegället.
Vid 26 års ålder tog någon till pistoln,
en valde snaran på Angleterrehotellet.

Kristus var 33. Han sa och det lät som lyrik:
"Om du dräper finner du mig överallt!"
Men då hände sig, att man fäste upp honom med spik,
för att han skulle lämna sitt diktarkall.

När jag hör siffran 37, så känner jag ett rus.
Jag känner genom hela mig en ilning.
Vid denna ålder, så tvang sig Pusjkin till en duell
och Majakovskij pröva skott emot sin tinning.

Och stannar vi vid åldern 37 ställde Gud listigt så
ett antingen eller, en glasklar fråga.
Till denna ålder nådde både Byron och Rimbaud,
men i nutidsskalder finns det ingen tåga!

Duellen ägde inte rum, nej genomfördes inte.
Korsfäst ja - men inte så illa menat.
Inget blod vid 37, men gråa hår och flinter
och stänk vid tinningen är inte av den art!

"Svag i skjutfingret!? Med hjärtat i halsgropen står man?"
Ha tålamod, psykopater och skrikhalsbröder!
På nakna hälar på knivseggar går man
och skär sin barfotasjäl, så den blöder.

Ordet "långhaaals" kan skrivas med trenne an
och poeter bör kortas och sånt skall beaktas!
Sätt kniven i’n det gör’n ju bara glad -
Han är ju farlig och därför han slaktas!

Det smärtar mig att se dem bundna vid data och år
som smäktande konkubiner sitta still!
Åldrarna går uppåt och kanske skalder får
ett ytterligare uppskov och ännu lite till!