Göromålen plågar mig, göromålen. Varje nu, var timma, varje dag brinner sånger och dikter upp - en sån slagg... Ett helt år bara gick och plötsligt blev hon resklar och försvann. Återigen trista göromål bara fanns. Vill du inte kvälln bara ge, bara ge, bara ge? Bara litet prat i godan och fred. Ur från mina händer gled de göromålen, göromålen. Plötsligt gick de upp i flammor helt. Nu i askan blott står man. Ett helt år bodde hon här. Plötsligt blev hon resklar och försvann. Återigen trista göromål bara fanns. Vill du inte kvälln bara ge, bara ge, bara ge? Jag skall inte prata ens, bara vara med!
© Ola Palmær. Översättning, 1991