En borg ligger täckt och inbäddad i vår tid
i en ömsint filt av små gröna skott.
Men - löser tungan upp en tystlåten granit
och det kyliga förflutna lägger sig i
om fälttåg och segrar och ödets lott...

Dessa bragder har inte plånats ut
och om det övre skiktet rycks loss
eller om dess strupe kläms åt resolut,
yppar den hemligheter för oss.

Öppnas hundra bojor och ramlar hundra lås
och rinner svetten ned från flera seklers hög.
Så vävs hundra legender ur varenda strof
om tornerspel, belägring och friskyttar, som smög.

Ditt öra hör gärna en känd melodi.
Ditt öga ser allt med förståelse.
För att kärlek skall evigt kärlek förbli
till och med i ert framtida fjärran.

Klangfullt bröts stålet under trycket av svärd.
Det ryckte av ansträngning i bågen.
Döden satt på lansarna med kurrande mellangärde.
Fienden bad om förskoning, när den låg där
i lorten och överlämnades åt nåden.

Men inte alla, som var utom fara,
bevarade sin godhet i lönn
sen de sitt goda namn försvarat
från uslingars vettlösa lögn.

Det är väl, om hästen biter i sitt betsel
och handen låg bekvämare på lansen.
Det är bra, om du vet var pilarna kom från.
Värre om skytten bakom hörnet fanns.

Slår ni uslingar hos er? Da gör ni rätt!
Skräms ni av häxor från en ann tid?
Inte sant, ont kallas för ont rätt och slätt
också hos er i er ljusa framtid?

I århundraden och i varje tid
föraktar vi den fege förrädarn.
Fiende är fiende och krig likväl krig
och mörkret ligger tätt och vi sätter vår lit
till friheten för vars skull vi hädar.

Tiden suddar aldrig ut dessa ord,
men man måste lyfta ett övre skikt -
och från en strupe, där det ryker av blod
strömmar känslor av evighet hit.

Nu för alltid är det för ålderdomen bäddat
och priset är ett pris och skulden är en skuld.
Och det är alltid bra om äran är räddad
och ryggen skyddas av en med pålitlig ull.

Så tar vi hand om det som är rent och enkelt frodas
drar fram ur det förflutna sagorna.
För det goda är och förblir det goda
i forntid, framtid och in i denna dag!