Ljuv matthet som en ödla kryper i mina ben. Med nykter skalle kommer hjärtat bra överens. Jag tappar inte andan vid hastighetens gräns och inte blir blodet i kurvorna stelt. Av kärlek blir strupen inte het. Nerverna är inte spända längre, slitna i ett grepp - Nerverna hänger som tvättlinan i dag och jag struntar i vem som blir över, han eller jag. Jag red - stöt till! - jag faller från hästen. Bara nej, svarar jag i enkäten. Jag nekar drickbart vatten, för tänderna kyls. Är aldrig mitt i smeten. Folk får gå lugnt. Bågen ligger vårdslöst här, så strängen bryts. Alla brutna pilar jag för till min ugn. Jag spänner inga krafter, utan lever dag för dag... Och inte ens hänförs jag av skriket självt "Attack!" Stopp våghalsar, svär jag när jag tar mitt öl Intet knyst om dem, som drullat i en bråddjup pöl! Jag red - stöt till! - jag faller från hästen. Bara nej, svarar jag i enkäten. Jag vill inget förklara eller byta ut smörjan. Jag vill varken knyta till eller lösa upp en knut. Trubbiga vinklar ska man inte gå runt. För efter de skarpa tar alla hörn slut. Vad rör mig, om bältet är löst eller spänt. Inte ens för kulan i pannan jag ställts. Jag är helt genomskinlig, som när solen tittar in och omärkligt grå som duken av lin. Jag red - stöt till! - jag faller från hästen. Bara nej, svarar jag i enkäten. Såren mol inte och ärr smärtar inte. De oroar inte och kliar och ömmar. När man lägger över sterila bindor finns varken tankar och frågor och drömmar. Varken ömhet eller ro ger pirr i själen. Ingen övertygar och ingen tar sig in. Och främmande för alla förblir hjärnan min. Och varken aningar eller stövlar klämmer till. Jag red - stöt till! - jag faller från hästen. Bara nej, svarar jag i enkäten. Jag söker varken nån filosofisk sten eller roten till livet - den har ju ginseng! Jag strävar inte. Ivern skälver inte i min kropp. Jag vill inte träffa tavlan med revolverskott. Jag har tröttnat på att kämpa mot jordens dragningskraft. Jag la mig. Större avstånd till öglan har jag aldrig haft. Ett ryck i hjärtat som om det inte gällde mig. Tid finns det sen att resa till landen Aldrig eller Nej. Jag red - stöt till! - jag faller från hästen. Bara nej, svarar jag i enkäten.
© Ola Palmær. Översättning, 1991