När jag sjungit färdigt och slutat spela.
Vad blir min sista sång? Kan någon spå?
Om en sak är jag klar. Ja, fullkomligt förvissad,
Att jag inte ska vilja dö, nej, leva på.

Om halsen bär jag hederns gjutna kedja.
Och ärans länk kan ingen gnaga fort av.
Vem knackar på porten av goda ekar,
Som har stommar av gjutna krokar?

Ingen svarar, men de står där, jag vet det.
De, som inte skräms av bandhund nu för tiden.
Bakom en inhägnad jag snabbt noterar
månskäran av den slipade lien.

Halsbandet av silver slet jag i blint.
Jag biter sönder min gyllene kedja,
hoppar över staket, tar mig i kardborrar in,
får sår och rusar sen ut i ovädret!