Jag lider svårt av is. Härunder och däruppe.
Ska jag dit upp? Skall jag ta mig hit ned?
Jag bara sitter för att inte mista hoppet.
Allt värre blir väntan på visumsbesked.

Is ovanför, sprick sönder, brist och ramla!
I hela mig jag svettas som en fors.
Jag ska till dig som skepp till sångens hamnar
och minnas ska jag min allra första strof.

Jag är fyrtio ungefär. Då är man inte gammal.
Du lever helt i mig och Gud han ger sin lejd.
Sånger har jag när jag står inför Gud fader.
Det är just de, som rättfärdigar mig.