Jag gillar inte ödesdigra slut
och aldrig ska jag tröttna på mitt liv.
Jag gillar varken nu eller förut
när sångerna har dystra ledmotiv.

Jag gillar inte iskalla cynismer,
att bli förförd det gör mig inte trygg.
Nej, ingen främmande som står och lismar
ska läsa mina brev bakom min rygg.

Jag gillar inga halvfärdiga byggen,
ett brutet samtal retar mig en del.
Jag gillar inte när jag skjuts i ryggen
och kulor i mitt bröst känns lika fel.

Jag gillar inte några sorters skvaller,
gnagande tvivel, en skenhelig fras,
att smekas mothårs av dem som befaller,
att höra gnisslandet av järn mot glas.

Jag gillar inte mätta självklarheter,
nej hellre då att satsa fullt och helt.
Varför har alla glömt vad heder heter?
Och var har mänskor gömt all ärlighet?

När någon skadskjuts under fågeljakten
känner jag ingen sorg, allt blod till trots.
Jag gillar varken offret eller makten,
men tycker synd om Kristus på sitt kors.

Jag gillar ej att rädas dem som hotar,
att slå en oskyldig gör mig till träl.
Jag gillar inte dem som i mig rotar,
än mindre dem som spottar på min själ.

Jag gillar ej maneger och arenor,
där rubler byts mot mänskors lönsamhet.
Även om framtiden får andra scener,
aldrig i livet ska jag gilla det.