När jag dör - en gång ska vi alla dö - far jag en gratis resa.
Vi är snälla mot de döda, sjunger mässor för dem
och skämmer bort dem med paradiset.
Det är mer än vi gör för de levande.

I paradiset finns
det gott om vinteräpplen.
Men trädgården är bevakad
och vakterna skjuter för att döda.

Jag dog i lägret, skjuten i bröstet.
Den gången höll Guds moder
inte om sin son.
Jag dog på knä som en slav.

Min själ sätter av i galopp
på en stulen häst.
I paradiset
ska jag äta mig mätt på äpplen.

Aposteln Pjotr måste vara en gammal man nu.
Jag hör hur han trixar med låset,
han mumlar och svär,
men lyckas inte öppna det.

Keruberna vimsar.
Seraferna dividerar på lustig dialekt.
Förlåt mig, Jesus,
att jag pallar dina äpplen.

Jag skyndar mig tillbaka med en hel säck
vinteräpplen under armen. De är till dig.
Inte ens sju vilda änglar kan hålla mig kvar
när jag vet att du väntar på att jag ska återvända från paradiset.